Att vara eller inte vara

Jag hade just kopierat över alla inlägg till ett worddokument och tänkte radera bloggen, när jag fick för mig att läsa igenom allt jag skrivit och konstaterade att det var ganska kul att läsa om vad Ludwig lärt sig osv. Fast det hade kanske varit bättre om jag haft en anteckningsbok till det. Hm. Vet inte riktigt hur jag ska göra nu.

Ludwig:
- fyller 10 månader imorgon
- reser sig mot allt möjligt och omöjligt och når får tag i allt man lagt utom räckhåll
- sover fortfarande inte mer än max fyra timmar i sträck på natten, fast "alla" andras barn sover hela nätterna
- är supergullig och rolig och social och BÄST, haha! :)

Ställa sig upp

I söndags ställde han sig upp (mot en tripp trapp-stol hemma hos mina vänner) för första gången. Nu är det det största nöjet, att hitta saker man kan resa sig upp mot!

Igår fyllde han nio månader. Oj, vad tiden går. Snart måste jag börja jobba. Huuuu.

Sjalar och annat

Även om jag tillbringar rätt mycket tid på Internet (på drogen Facebook mest) så blir det inte av att jag skriver här. Alltså är bloggen illa skött och tråkig och jag kan inte bestämma mig för om jag ska lägga ner den/påbörja en ny/inse att jag inte riktigt pallar blogga. Medan jag funderar skriver jag ett inlägg till.

Ludwig är nu snart nio månader och kryper runt som en galning. Det är så sött när han kryper efter mig när jag går runt i lägenheten. Plötsligt ser man någon som kikar runt ett hörn när man gått iväg en bit. Vi har barnsäkrat lite grann och det känns ju bra att han inte kan öppna de farligaste skåpen och lådorna och att maskindiskmedlet (som väl är jättegiftigt) står högt upp. CD-skivorna river han ner, men vi låter honom hållas. Ännu så länge kan han inte öppna fodralen och förstöra själva skivorna, så det gör inte så mycket. Annat han gillar att få tag i är skräp på golvet, så jag försöker dammsuga lite oftare än innan. Städning är ju inget jag är så där jätteförtjust i, men när Ludwig sitter och knaprar på gammal mat han hittar på golvet i köket så känns det inte så fräscht.

Lille stackaren har varit sjuk för första gången, dvs. haft feber för första gången. Hjälp, vad jobbigt det var! Han vaknade nämligen fler gånger per natt och ville då bli buren. En natt vandrade jag omkring från klockan halv tre till klockan halv sex...

Tur då att jag blivit introducerad till den underbara världen av bärsjalar! Vi har haft en Babybjörn bärsele (active) sedan Ludwig var "liten" och jag har trivts helt okej med den. Det är ju lättare att bära i den än i famnen, längre stunder. När han låg i liggvagn ville han upp ur den så gott som varje promenad, så jag hade alltid selen med mig. Dock får man jätteont i axlarna och ryggen av den, så det har blivit mindre och mindre bärande ju tyngre han blivit. (Nu väger han ungefär 10 kilo.) En kompis till mig köpte en vävd långsjal för några veckor sedan och lovordade hur lätt och bra det var att bära med den och efter att ha fått en knytlektion av en annan kompis så köpte jag också en. Hoppediz Florenz heter den och är sjukt snygg. Jag förstår verkligen att folk blir lite fixerade och "konstiga" av att bära i sjal, för det är verkligen så BRA! Det känns inte i ryggen. Dessutom sitter Ludwig jättebekvämt och somnar så gott i den. (Just nu sover han i den på min mage/i mitt knä.) När han var sjuk och ville bli buren nästan hela dagarna var den helt ovärderlig. När man vill slippa vagnen är den jättebra. Jag tar nästan aldrig vagnen nu faktiskt.

Nu har vi dessutom haft syjunta, några kompisar, och sytt ytterligare varsin sjal, en så kallad Mei Tai. Den är enkel att knyta på ryggen, så nu kan jag lätt bära honom på ryggen också.

Idag ska vi på föräldraträff igen. Vi har haft en veckas paus från alla aktiviter, i och med att Ludwig varit sjuk. Rätt skönt faktiskt.

En liten tand

Ludwig fick en liten tand igår. Plötsligt syntes det något vitt framme i underkäken och en liten vass tand hade tittat fram! Så himla sött. Nu dregglar han jättemycket så att tröjan blir helt blöt, men han har inte alls varit gnällig eller så, som det väl annars är vanligt att de blir när tänderna kommer.

Jens skola har börjat för terminen, vilket innebär att jag och Ludwig får klara oss själva om dagarna. Det går ganska bra! Diverse öppna förskolor/babycaféer har kommit igång och vi testar lite olika. Dessutom träffas vi för fullt i föräldragruppen en gång i veckan och imorgon ska jag börja på "mammababygympa".

Jag har lite problem med den här bloggen. Det känns som om den inte riktigt kommer igång. Kanske beror det på att jag har köpt en så himla fin riktig dagbok som det är roligare att skriva i. Jag får se hur jag ska göra med denna.

Bara en kort uppdatering

Krypövningarna som Ludwig roar sig med börjar ge resultat. Idag rörde han sig bakåt en lång bit (en meter eller så). Fast han tycker det är väldigt jobbigt och rullar runt till ryggläge när han tröttnat.

Igår, på sin sjumånadersdag, sa han "mamma" för första gången. Kanske lite oklart om han fattade vad han sa, men ändå!

Han ser ut som en riktig liten kille när han har på sig t-shirt (istället för body) och jeans!

Jag hinner inte blogga

Först var datorn trasig, sedan jag bortrest, därefter jag bortrest igen. Nu är jag hemma någon dag innan jag åker bort igen, och igen. Är det sommar så är det.

Ludwig sitter själv, äter numera puré/gröt två gånger om dagen och är sötare än någonsin.

Lattemamma för alltid

Jag har glömt rapportera hur det går för mig som lattemamma. Lite nervös var jag ju när Ludwig började röra sig mer och inte längre låg som en snällt litet knyte i famnen. Det fanns dock ingen anledning till oro, för så fort han lärt sig sitta i babystol så öppnade det sig en helt ny fikavärld. Han kan sitta i egen stol och leka med sina skallror och annat kul och jag kan fika i lugn och ro. Det gäller bara att ladda upp med massor av leksaker som man lägger framför honom, så att man slipper böja sig ner hela tiden för att plocka upp dem allteftersom de far i marken. Dessutom verkar Ludwig tycka att det är skojigt att vara ute bland folk, t.ex. på café, där det finns mycket att titta på.

Att vara mammaledig är bättre än att vara student. Inga tentor, inga föreläsningar, bara massa fritid. Jag har all tid i världen för Ludwig och dessutom mycket tid för mina vänner! Perfekt liv!