Hemsk dag i bilen ./. härlig dag i parken

De senaste dagarna har varit något ansträngande. Stackars lille Ludwig har nämligen varit jätteförkyld och supergnällig. Eller, gnällig är fel ord. Skrikig, har han varit. Det har varit en ansträngning att gå utanför dörren, för om han vaknat har det varit med ett gallskrik som man inte fått stopp på i första taget. Dessutom har han sovit sämre på nätterna och rosslat och snörvlat. Givetvis är det mest synd om honom, men efter ett par dagar började jag tycka ganska synd om mig själv också. Igår blev jag rastlös av att sitta inne och tackade ja till en inbjudan till grillning hos E. Det skulle jag inte ha gjort. Ludwig gallskrek hela bilresan dit. Inte ens att stoppa in ett finger i munnen på honom hjälpte. (Ja, jag vet hur mycket bakterier det finns under naglarna, men när han skriker gör jag vad som helst för att lugna honom.) Jag var tvungen att tanka och råkade trycka på 98 oktan istället för 95, fick panik eftersom jag inte riktigt visste vad som händer om man väljer fel, såg inte displayen som anger hur mycket man tankat och det råkade således bli tre gånger så mycket som jag tänkt (tur att föräldrapenningen kommit). Väl ute hos E ägnade jag middagen åt att oja mig över den felaktiga bensinen. (Ingen annan visste heller vad som kan hända.) (Nu vet jag att det inte spelar någon roll.) När jag slutat med det började Ludwig skrika igen och skrek och skrek och skrek. Inget hjälpte. Jag fick spänna fast honom, skrikande, i det förhatliga babyskyddet i bilen och köra hem så fort jag kunde. Någon minut, max, hjälpte det att stoppa in ett (förmodligen smutsigt) finger i munnen på honom och köra med en hand, titta på vägen med ett öga och på honom med det andra... Jens fick möta mig i garaget och lyfta ut det skrikande barnet. Väl hemma skrek han vidare...

Idag är en bättre dag. Ludwig vaknade i morse och var mycket piggare och gladare. Vi bestämde träff med två mammalediga kompisar till mig och två kompisar till Ludwig (deras barn) och vi gick till cafét i parken och åt lunch (bägare med tre kulor glass). Det är ett helt perfekt café där man kan sitta både i solen och i skuggan, eller själv sitta i solen med barnvagnen i skuggan, och med mycket plats för många barnvagnar. Dessutom är det sällan så fullt att man inte kan flytta runt en massa, vilket vi gjorde idag. Först satt vi i skuggan, när vi var helt utmattade efter promenaden genom stan. Jag var helt slut efter att ha fått kämpa med att vinkla mitt urdåliga parasoll än hit och än dit för att skydda Ludwig från solen, E eftersom hennes son skrikit i högan sky och gråtit så att tårarna sprutade när han inte fick gå själv bredvid vagnen (med sina små myrsteg på stället, så att vi aldrig hade kommit fram). Efter en stund somnade Ludwig och då passade jag på att sola lite, vid ett annat soligare bord alltså. Därefter vaknade Ludwig och ville inte ligga i vagnen, så då fick vi flytta till skuggan igen. A:s lilla tio veckor gamla dotter sov hela tiden.