Sjalar och annat

Även om jag tillbringar rätt mycket tid på Internet (på drogen Facebook mest) så blir det inte av att jag skriver här. Alltså är bloggen illa skött och tråkig och jag kan inte bestämma mig för om jag ska lägga ner den/påbörja en ny/inse att jag inte riktigt pallar blogga. Medan jag funderar skriver jag ett inlägg till.

Ludwig är nu snart nio månader och kryper runt som en galning. Det är så sött när han kryper efter mig när jag går runt i lägenheten. Plötsligt ser man någon som kikar runt ett hörn när man gått iväg en bit. Vi har barnsäkrat lite grann och det känns ju bra att han inte kan öppna de farligaste skåpen och lådorna och att maskindiskmedlet (som väl är jättegiftigt) står högt upp. CD-skivorna river han ner, men vi låter honom hållas. Ännu så länge kan han inte öppna fodralen och förstöra själva skivorna, så det gör inte så mycket. Annat han gillar att få tag i är skräp på golvet, så jag försöker dammsuga lite oftare än innan. Städning är ju inget jag är så där jätteförtjust i, men när Ludwig sitter och knaprar på gammal mat han hittar på golvet i köket så känns det inte så fräscht.

Lille stackaren har varit sjuk för första gången, dvs. haft feber för första gången. Hjälp, vad jobbigt det var! Han vaknade nämligen fler gånger per natt och ville då bli buren. En natt vandrade jag omkring från klockan halv tre till klockan halv sex...

Tur då att jag blivit introducerad till den underbara världen av bärsjalar! Vi har haft en Babybjörn bärsele (active) sedan Ludwig var "liten" och jag har trivts helt okej med den. Det är ju lättare att bära i den än i famnen, längre stunder. När han låg i liggvagn ville han upp ur den så gott som varje promenad, så jag hade alltid selen med mig. Dock får man jätteont i axlarna och ryggen av den, så det har blivit mindre och mindre bärande ju tyngre han blivit. (Nu väger han ungefär 10 kilo.) En kompis till mig köpte en vävd långsjal för några veckor sedan och lovordade hur lätt och bra det var att bära med den och efter att ha fått en knytlektion av en annan kompis så köpte jag också en. Hoppediz Florenz heter den och är sjukt snygg. Jag förstår verkligen att folk blir lite fixerade och "konstiga" av att bära i sjal, för det är verkligen så BRA! Det känns inte i ryggen. Dessutom sitter Ludwig jättebekvämt och somnar så gott i den. (Just nu sover han i den på min mage/i mitt knä.) När han var sjuk och ville bli buren nästan hela dagarna var den helt ovärderlig. När man vill slippa vagnen är den jättebra. Jag tar nästan aldrig vagnen nu faktiskt.

Nu har vi dessutom haft syjunta, några kompisar, och sytt ytterligare varsin sjal, en så kallad Mei Tai. Den är enkel att knyta på ryggen, så nu kan jag lätt bära honom på ryggen också.

Idag ska vi på föräldraträff igen. Vi har haft en veckas paus från alla aktiviter, i och med att Ludwig varit sjuk. Rätt skönt faktiskt.